Vad är schack? Vad går det ut på? Lär dig pjäserna Så vinner du Notation Tio tips Öppningar Schack-klockan Spela schack! Partier Schack-rekord Krimskrams Boktips Ordlista Ratingräknare Filarkivet Länkar Forum Sök på sidan Kontakta Sitemap Om sidan	Allmänna tips för en bättre start på partiet! När man börjar ett schackparti är det viktigaste att tänka på att utveckla alla pjäser på så kort tid som möjligt. I allmänhet säger man att du bara ska flytta ett drag per pjäs, så att de hamnar på dess starkaste ruta, där den kan nå flest rutor på schackbrädet. När jag pratar om pjäser så menar jag Springarna (hästarna), Löparna och Tornen. Längre ner kommer jag att illustrera för dig vad jag menar! Ett schackparti är ofta en strid om centrum av brädet, och striden börjar redan vid det första draget. Så här kan en bra och igenomtänkt öppning se ut: först flyttas någon av de både bönderna i mitten (centrumbönderna) två steg, sedan förs de lätta pjäserna (springare och löpare) fram. Så gör man rockad, du bör tänka på att kort rockad ger kungen det bästa skyddet. Damen bör du vara försiktig med, man brukar inte flytta damen ut i spelet tidigt alls i början, eftersom det är då för lätt för motståndaren att stänga in den, eftersom hon har så många pjäser kvar på sin sida. Det här är ju bara ganska enkla grundregler som varje schackspelare bör känna till. Sen finns det förstås många undantag från de här ”reglerna”. Men är man osäker i början av ett parti vad man ska göra, så följ dessa riktlinjer. Alltså: Flytta ut någon av centrumbönderna två steg Sedan de lätta pjäserna, i regel springarna före löparna Kort rockad Flytta inte ut damen för tidigt i partiet När man är klar med sin utveckling som förhoppningsvis inte tagit mer än 10 drag att utföra är det dags att lägga upp en plan för mittspelet, vad man ska sträva efter, etc. Det är då viktigt att se vad motståndaren gör för drag. Det är ju faktiskt så att hon på andra sidan brädet kämpar lika mycket som dig för att fälla krokben för dig. Det är en bra regel att först försöka fundera ut hur din motståndare planerar sitt spel. Ser det ut som hon sätter bort en bonde till exempel, så kanske hon offrar den och inte sätter bort den, för att få vissa fördelar. Du bör därför alltid tänka dig det värsta som kan hända, och noga se efter ifall du tjänar någonting på att ta bonden. Om inte, så kan du anta offret eller fortsätta utvecklingen av dina pjäser som du hade planerat (och som du vet är riskfritt). När du har gjort upp en plan är det viktigt att inte stenhårt hålla fast vid den, utan du måste vara beredd att ändra i den beroende på vad din motståndare gör för drag. Jag nämnde ju att ett schackparti är en strid om centrum. Med centrum menar man rutorna e4, d4, e5 och d5. Lyckas du att hålla god uppsikt över de här rutorna har du bra utsikter att få bra förutsättningar för det fortsatta spelet. Det är ju nämligen så att en pjäs som står nära brädets mitt, på en av centrumrutorna, är mycket starkare än en som står vid brädets kanter. En springare på e5 kan exempelvis behärska åtta rutor, men den som står på a1 når bara två! De flesta betydelsefulla schacköppningar som finns tar också hänsyn till den här striden om centrum. I de traditionella spelsätten, damgambit och spanskt parti för att nämna ett par exempel, flyttar vit antingen ut d-bonden eller e-bonden, varefter svart svarar med motsvarande bondedrag, och båda spelarna tar på så sätt centrum i besittning. Man kan ju också mycket bra bevaka centrum med pjäser, och några av de vanligaste schacköppningarna bygger på denna metod. Nimzoindiskt är ett exempel, det är ett populärt försvar mot damgambit. Efter 1. d4 svarar svart med 1…Sf6, alltså ett pjäsdrag, men som i likhet med det traditionella d5 förhindrar att vit får fram sin andra centrumbonde till e4. Efter 2. c4 e6 3. Sc3 fortsätter svart med 3…Lb4, och vit kan fortfarande inte spela 4. e4, eftersom bonden genast skulle slås av springaren. Spelar vit istället 4. Sf3 kan svart svara med 4…b6 eller Lb7 (?) för att få kontroll över den viktiga rutan e4. [tillbaka]